Förlossningen
Tänkte skriva ner hur förlossningen gick till, men jag måste nog ha min förlossningsjournal till hands för omg vad man glömmer fort. Samtidigt som det känns som igår så har jag nog glömt hälften ;) Hur eller hur...
Den 3 maj 2010
Dagen började som vanligt. Jag åkte in till stan för att hämta min kamera som varit på lagning och åkte sedan till mamma på kontoret. Vi drack kaffe och hon frågade om jag kände något än. Men det gjorde jag inte. Jag sa att jag trodde att jag skulle gå över tiden tills den 7 eller 8 maj (tji fick jag). Sen skulle jag egentligen hem till Sahra, men det blev stressigt så vi bestämde att jag skulle komma dagen efter.
Ca kl. 19 kom Anders mamma och hjälpte oss att sy upp gardiner. Under tiden började jag känna en molande värk (typ mensvärk) i magen. Jag trodde dock stenhårt på att det var förvärkar som skulle gå över!
Runt 21.30 gick jag på toa och upptäckte blod på pappret. Bad A hämta min mobil så jag kunde ringa förlossningen. Dom sa att jag skulle avvakta och ringa när det var så jobbigt att jag inte kunde fortsätta hemma. Vi la oss i soffan och tittade på Roast på Berns.
Vid 23-tiden gick vi och la oss.
Den 4 maj 2010
Kl. 00.30 hade jag fortfarande inte somnat och värkarna var mycket värre. Ringde igen och hon sa att vi kunde komma in för en koll. Vi packade oss iväg... Väl inne satte bm ctg som jag låg med en timme. Sen gjorde hon en undersökning och jag var öppen 3 cm. Jag kunde antingen stanna kvar eller få en sovdos (morfin + brikanyl) och åka hem. Jag valde sovdosen. Vi köpte baguetter och åkte hem.
Sovdosen hjälpte inte så vi åkte in igen.
04.05 blev jag inskriven. Innan badade jag en stund och det var så skönt för lilla ryggen.
Värkarna var mycket "snällare" i vattnet. Efter badet var jag öppen 4 cm.
Från 07.30-08.30 sov jag. Det behövdes verkligen!
När jag vaknade hade värkarna tilltagit och jag fick andas lustgas, vilket inte hjälpte ett skit. Jag tyckte bara att det luktade konstigt. Dom höjde gasen, men den funkade aldrig för mej.
Kl. 11.30 var jag öppen 6-7 cm. Värkarna var då så jävliga att jag fick ryggbedövning. Och den var underbar!! Helt plötsligt kände jag inga värkar. Jag låg och läste tidningen och pratade med A helt normalt utan avbrott.
13.45 tog bm hål på hinnorna. Öppen 7 cm. Nu fick jag ställa mej i ett Ra-bord. Jag började käna värkarna igen och nu kom ett tryck neråt.
15.30 var jag öppen 10 cm. Jag ville krysta, men det skulle jag tydligen inte. Nu var det riktigt jävla jobbigt! Bm bad mej andas bort krystkänslan, vilket inte var det lättaste. Jag fick lägga mej i sängen igen och låg så en stund.
Vid 17.10 fick jag värkstimulerande dropp för att det inte hände något. Nu var jag helt slut och borta i min egen värld. Jag hörde inte när Anders och bm pratade med varandra.
17.20 skulle jag pröva att sitta på en pilatesboll. Helst av allt ville jag bara gå därifrån och åka hem. Jag tyckte någon annan kunde göra resten av jobbet. I alla fall så satte jag mej på bollen och det var faktiskt helt okej att sitta där. Nu kommer jag inte ihåg så mycket av den stund jag satt på bollen. Det kändes som jag var helt borta.
Vid 17.45 låg jag i sängen igen och började krysta. Många upplever att krystningen är det bästa i förlossningen för att man får vara aktiv, men jag tyckte det var det värsta. Det går inte att beskriva smärtan.
Och så äntligen vid 17.55 kom vår lille pojke till världen. Han skrek direkt och lades på min magen. Det var den lyckligaste stunden i mitt liv. Direkt när han kom ut var smärtan glömd! Han var underbart vacker och så liten. Det finns inget som slår ögonblicket när jag fick min son på magen! Medan jag och Anders grät av lycka och bara hade ögon för våran bebis syddes jag ihop.
När Isaac var undersökt och badad och jag var duschad fick vi en säng på BB. Anders fick inte stanna kvar pga. hög belastning på avdelningen. Men han kom tillbaka så fort han fick! Allt funkade fint och Isaac mådde strålande så vi åkte hem kl. 16.30 den 5/5.
Det var min berättelse. Den blev längre än jag tänkt mej! Läs och njut ;P
♥
Den 3 maj 2010
Dagen började som vanligt. Jag åkte in till stan för att hämta min kamera som varit på lagning och åkte sedan till mamma på kontoret. Vi drack kaffe och hon frågade om jag kände något än. Men det gjorde jag inte. Jag sa att jag trodde att jag skulle gå över tiden tills den 7 eller 8 maj (tji fick jag). Sen skulle jag egentligen hem till Sahra, men det blev stressigt så vi bestämde att jag skulle komma dagen efter.
Ca kl. 19 kom Anders mamma och hjälpte oss att sy upp gardiner. Under tiden började jag känna en molande värk (typ mensvärk) i magen. Jag trodde dock stenhårt på att det var förvärkar som skulle gå över!
Runt 21.30 gick jag på toa och upptäckte blod på pappret. Bad A hämta min mobil så jag kunde ringa förlossningen. Dom sa att jag skulle avvakta och ringa när det var så jobbigt att jag inte kunde fortsätta hemma. Vi la oss i soffan och tittade på Roast på Berns.
Vid 23-tiden gick vi och la oss.
Den 4 maj 2010
Kl. 00.30 hade jag fortfarande inte somnat och värkarna var mycket värre. Ringde igen och hon sa att vi kunde komma in för en koll. Vi packade oss iväg... Väl inne satte bm ctg som jag låg med en timme. Sen gjorde hon en undersökning och jag var öppen 3 cm. Jag kunde antingen stanna kvar eller få en sovdos (morfin + brikanyl) och åka hem. Jag valde sovdosen. Vi köpte baguetter och åkte hem.
Sovdosen hjälpte inte så vi åkte in igen.
04.05 blev jag inskriven. Innan badade jag en stund och det var så skönt för lilla ryggen.
Värkarna var mycket "snällare" i vattnet. Efter badet var jag öppen 4 cm.
Från 07.30-08.30 sov jag. Det behövdes verkligen!
När jag vaknade hade värkarna tilltagit och jag fick andas lustgas, vilket inte hjälpte ett skit. Jag tyckte bara att det luktade konstigt. Dom höjde gasen, men den funkade aldrig för mej.
Kl. 11.30 var jag öppen 6-7 cm. Värkarna var då så jävliga att jag fick ryggbedövning. Och den var underbar!! Helt plötsligt kände jag inga värkar. Jag låg och läste tidningen och pratade med A helt normalt utan avbrott.
13.45 tog bm hål på hinnorna. Öppen 7 cm. Nu fick jag ställa mej i ett Ra-bord. Jag började käna värkarna igen och nu kom ett tryck neråt.
15.30 var jag öppen 10 cm. Jag ville krysta, men det skulle jag tydligen inte. Nu var det riktigt jävla jobbigt! Bm bad mej andas bort krystkänslan, vilket inte var det lättaste. Jag fick lägga mej i sängen igen och låg så en stund.
Vid 17.10 fick jag värkstimulerande dropp för att det inte hände något. Nu var jag helt slut och borta i min egen värld. Jag hörde inte när Anders och bm pratade med varandra.
17.20 skulle jag pröva att sitta på en pilatesboll. Helst av allt ville jag bara gå därifrån och åka hem. Jag tyckte någon annan kunde göra resten av jobbet. I alla fall så satte jag mej på bollen och det var faktiskt helt okej att sitta där. Nu kommer jag inte ihåg så mycket av den stund jag satt på bollen. Det kändes som jag var helt borta.
Vid 17.45 låg jag i sängen igen och började krysta. Många upplever att krystningen är det bästa i förlossningen för att man får vara aktiv, men jag tyckte det var det värsta. Det går inte att beskriva smärtan.
Och så äntligen vid 17.55 kom vår lille pojke till världen. Han skrek direkt och lades på min magen. Det var den lyckligaste stunden i mitt liv. Direkt när han kom ut var smärtan glömd! Han var underbart vacker och så liten. Det finns inget som slår ögonblicket när jag fick min son på magen! Medan jag och Anders grät av lycka och bara hade ögon för våran bebis syddes jag ihop.
När Isaac var undersökt och badad och jag var duschad fick vi en säng på BB. Anders fick inte stanna kvar pga. hög belastning på avdelningen. Men han kom tillbaka så fort han fick! Allt funkade fint och Isaac mådde strålande så vi åkte hem kl. 16.30 den 5/5.
Det var min berättelse. Den blev längre än jag tänkt mej! Läs och njut ;P
♥
